onsdag 11 februari 2009

Till minne av min kära pappa...

Detta blir ett inlägg av ett lite annorlunda slag. Idag är det nämligen 11 år sedan min kära pappa gick ur tiden.



Det är rätt ofattbart hur fort åren går, men tänker på honom gör jag nog nästan varje dag. Det är svårt att förklara det inte så att jag ständigt går runt och sörjer honom utan det är mer en känsla av att han finns runt om oss på något vis.



Sommarmorgon vid Dalälvens strand

På sätt och vis så lever han ju kvar sådan han var, levandes i våra minnen. Idag blev jag ändå väldigt ledsen då jag tänkte på att Maja aldrig kommer få träffa sin morfar i detta livet.




Jag känner att jag på något vis ändå vill att hon ska få en bild av honom, vem han var och hur han var. Jag ska försöka göra ett fint album om honom så att det blir naturligt att prata om morfar så att Maja på så vis ändå får veta vem han var min älskade pappa och hennes änglamorfar.

Hoppas jag inte blev allt för djup nu, detta är ju i första hand en blogg om inredning och livsstil, men också om mitt liv

Stora kramen till er alla




På lördag drar jag en vinnare:) vi ses då

6 kommentarer:

Kerstin sa...

Hej på dig! Hittade dig via din tävling. Tycker inte alls att du blir för djup, det är trevligt att läsa om verkligt vackra ting också, så som kärlek. Så vackert du skriver om din pappa, jag beklagar din sorg, trots att du burit den länge.

Kramar Kerstin

Eddan sa...

Vilket fint inlägg du har gjort till minne av din far.

Jag tror jag vet hur du känner det. Den 4/2 var det 20 år sedan min pappa omkom i en olycka. På ett sätt känns det som om det hände igår men när man ser på saker som har skett sedan han försvann så inser man hur lång tid som har passerat.

Jag kan också sörja väldigt mycket över att mina barn och min systers barn aldrig kan få något personligt minne från sin morfar. Mina flickor som snart fyller 9 resp 8 år har många funderingar om hur och vem han var. Någonstans inom mig hoppas jag att han vet att han har fått barnbarn. Han pratade ofta om det och han älskade barn och barn tyckte mycket om honom så han skulle verkligen ha varit den perfekte
morfadern. Morfar är han ju även om han inte finns här kroppsligen.

Sköt om dig!

Kram från Anette

Marica sa...

Hejsan!

Din tanke att göra ett album till Maja för att hon ska få ta del av sin morfar är jättefin.Jag tror att morfar skrattar gott från sin himmel åt Majas alla busiga upptåg.

Kramar/ Marica

gamla skolan sa...

Önskar dig en riktigt mysig alla hjärtans dag ! Kramar Susanne / den gamla skolan

Barn och Pyssel sa...

Hej

Jag tycker inte du blev för djup.
Man ska vårda minnet av dem man håller kär.

KRAM CARINA

vita zara sa...

Hejsan
Först vill jag tacka dig för en kommentar i min blogg, det var jättetrevligt att se att någon skrivit till mig.
Sen vill jag kommentera detta inlägg om din far.
När jag läste ditt inlägg så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka, jag förstår eftersom jag själv har förlorat nära, och det märkliga är att vissa människor sätter spår på ett speciellt sätt, men än andra, så att man inte kan glömma dem och saknaden finns kvar, efter många många år
Livet är svårt många gånger. Det är också svårt att acceptera att det måste vara så.
Någonstans så luras vi att tro att vi slipper undan smärtan, kanske i uppfostran, det vore kanske bättre att förbereda sina barn och att säga. Det kommer att vara svårt ibland men det måste man igenom.
Sen kommer det ljusa dagar.
För ibland så är ju livet helt fantastiskt också.
En bok med bilder, osv, till din dotter är en fin ide tycker jag.
Kram Zara